Ekonomin på låg-höjd är en omfattande ekonomisk modell som drivs av olika flygaktiviteter på låg-höjd som involverar både bemannade och obemannade flygplan, vilket i sin tur stimulerar den integrerade utvecklingen av relaterade sektorer. Den omfattar områden som tillverkning på låg-höjd, flygverksamhet på låg-höjd, supporttjänster på låg-höjd och omfattande tjänster. Allmänflyget är en nyckelkomponent i ekonomin på låg-höjd, medan drönarindustrin är dess ledande sektor.
Ekonomin på låg-höjd sträcker sig över de primära, sekundära och tertiära sektorerna, och består i första hand av uppströmsförsörjning av råmaterial och komponent, design och tillverkning av flygplan i mitten samt nedströmsapplikationer och tjänster.
Uppströmssegment av industrikedjan för låg-höjdsekonomi
Uppströmssegmentet av låg-höjdsekonomin är en förlängning av den nya energifordons- och konsumentelektronikindustrin.
Ur ett leveranskedjeperspektiv överlappar 70–80 % av råvarorna, delarna och komponenterna för EVTOL de som används i befintliga industrier för nya energifordon och konsumentelektronik; De återstående 20 % består av hög-tillförlitlighet, dyra komponenter som används i traditionella flygplan.
1. Nyckelråvaror
Användningen av kompositmaterial i olika typer av flygplan ökar år för år. I EVTOL (elektriska vertikala start- och landningsflygplan) och medelstora-till-stora drönare, som är mer känsliga för vikt, överstiger andelen kompositmaterial som används 70 %. Av de kompositmaterial som används i eVTOL är över 90 % kolfiberkompositer, medan de återstående cirka 10 % är glasfiber-förstärkta kompositer som används som skyddande beläggningar. Aluminiumlegeringar används främst för flygplanskroppar, vingbalkar, vingribbor och andra icke-kritiska strukturella komponenter. Titanlegeringar används ofta i kritiska komponenter som flygplansmotorblad, fästelement och landningsställ, såväl som olika strukturella delar av rymdfarkoster.
2. Komponenter och delar
(1) Propeller: En komponent som genererar lyft eller dragkraft genom rotation; propellerstrukturen hos drönare och eVTOL är relativt enklare än för helikoptrar.
(2) Chips: Flygplanets "hjärna".
(3) Landningsutrustning: En kritisk komponent speciellt utformad för start och landning; den måste stödja flygplanets hela vikt på marken och absorbera och avleda stötkrafter vid landning.
(4) Strukturella komponenter: Dessa inkluderar i första hand flygkroppen, vingar, stjärtytor, rotorer, stöd och ramar, skyddskåpor/hölje och kontrollytor, som tillsammans bildar flygplanets skelett.
